Jag har precis avslutat ett samtal med mamma. Det är så skönt att höra hennes röst! Freja sjöng och dansade i bakrunden och jag hörde ljud av sport på tv:n och jag såg genast bilden av Fille och pappa i var sin soffa, Filip med mobilen och pappa med paddan och candy cruch. Det briner lite ljus som mamma tänt i höst rusket.. och jag kan nästan ta på stämningen så väl känner jag den.

Jag saknar dem och undrar vad jag gör här när de jag älskar allra mest är där hemma, jag vill inte missa de där kvällarna som egentligen inte är något speciella alls när man är hemma, men som känns jätte speciella när jag är här. Men samtidigt har jag det så galet bra här, jag har en mysig ägenhet, världens bästa pojkvän, jag kan själv välja vad jag ska äta till middag och precis när, jag kan äta hur mycket godis jag bara vill och jag behöver inte städa om jag inte känner för det!

Petter sa till mig att jag kunde åka hem i veckan för att jag inte har några lektioner och för att han tränar varje kväll men ändå vill jag inte åka ifrån honom, för varje sekund jag får vara med honom så njuter jag. 

 

Det är inte lätt att heta Fanny och inte veta riktigt vad man vill, vela mellan att bli vuxen och att fortfarande vara ett barn. Vilka ilandsproblem, i dessa lägen brukar jag tänka på barnen i Afrika, och då känns mina bekymmer inte längre så stora..